Unitedbloggen

Jag ger er en förvarning att här kommer en helvetesläsning för vissa då ni kommer tycka det är ointressant men SO WHAT!!

---

Medmänniskor, jag vet att ni har fått väntat länge och i nuläget är jag i en övergångsfas i livet så det är smått kaotiskt. Why? Livet har bara börjat säger väl de flesta men det kanske bästa kapitlet i mitt liv är över, så lyder min förklaring för stunden.

12 år som inneburit en hel radda med grejer men några speciella saker från min tid på Slagstaskolan måste vara följande; oändligt många bollförbud, Fiskeboda, Warszawa, Blåspåret, BodaBorg, övernattningar, skoljoggen, elevens val men självklart så har tryggheten med den underbara klassen och lärarna en stor innebörd.

På Skiftinge blev det något helt annat! Äntligen så skulle jag få dela mitt stora intresse, fotboll, med en hel klass. Mina tre år på Skiftinge har alltid betytt mest. Jag har inga ord som kan beskriva min tid på Skiftinge för den är just obeskrivlig.
Jag hade alltså fotbollsprofil med underbara människor från stans alla håll och kanter. Jag är idag "speachless" gällande min tid på Skiftinge då jag är överfull av kärlek till några andra MEN jag lärde känna en av mina bästa vänner på Skiftinge och fick även den stora äran att lära känna människor som idag ligger mig varmt om hjärtat i alla lägen! Min klass 9e1 kallades för familjen men varenda kotte som försökte trösta när vi splittrades 9e juni 2008 sa "Dina tre år på gymnasiet blir de bästa" jag fick höra det titt som tätt och  det slutade alltid med att jag nickade instämmande för att inte behöva ta en diskussion men i själva verket så växte ilskan inom mig för jag visste ju att jag haft "the time of my life"!

Men var sak sin tid och så fort första skoldagen på Rekarnegymnasiets Idrottsprogram var över så kände jag att det här är the place to be. Jag skulle till och med kunna berätta om min första skoldag i detalj, men då kommer jag bli hånad för mitt exemplariska minne, det exemplariska minne som enbart bevisar att jag lägger detaljer som betyder något för mig på minnet och INTE speciellt viktiga saker som inlämning då, möte då, läkartid då osv osv. 

Jag hade bestämt mig långt innan jag började på Skiftinge att jag skulle bli en SMIDare och självklart så ångrar jag inte det valet. Jag ville självklart bli en bättre fotbollsspelare och älskar att träna men  jag förstod mig inte på följande fras som kom ibland både på deras intervjuer samt av många andra "Kommer du stå pall? Det är jobbigt fysiskt men framförallt psykiskt" orden som kommit ur min mun har alltid varit -Ja, självklart! Varför? Jo för jag hade siktet inställt på att bli just en bättre fotbollsspelare och fotboll har alltid varit nummer 1.

Jag hade fel, nu är -The time of my life- över! Jag har träffat de utan tvekan bästa, skönaste och underbaraste människorna inte bara i min årskurs utan alla från årgång 1990-1994 ska ha ett stort tack för dessa år. Men givetvis finns en baksida, allt är inte en dans på rosor eller vad sägs om detta:
Årskurs 1: Halsfluss 5ggr den vintern
Årskurs 2: 2 nära släktningar gick bort inom loppet av 2veckor + skador
Årskurs 3: Skador och massa trubbel

Har jag gått lottlös från dessa skitgrejer? Nej självklart inte, jag har lärt mig saker av varje motgång och är idag betydligt starkare. Jag kunde aldrig föreställa mig att jag skulle springa i motvind så mycket som jag gjort MEN jag har gjort min läxa och vet nu att det behövs mörker för att finna ljus! Genom svårigheterna mot stjärnorna och jag är med igen, Tack till min stjärna och bästa vän som fick mig att inse att fotboll inte är nummer 1 utan det behövs glädje och ro inifrån för att kunna skörda framgångar!

SMID är inget program, det är en livsstil! så sa min vän Bullert i söndags och så rätt han har. Mina älskade SMID08or ska ha ett hav med kärlek och respekt, för det är trots allt dem som bidragit mest till att SMID är just SMID för moi.
Jag signar nu ut från SMID på riktigt och  välkomnar mina små knoddar in i värmen till stället ni alltid kommer älska!

Sista års elev/Fotbollsspelare/Bloggare/Livsnjutare/Filosof
Lot's of love
med blöta ögon Milia, mitt hjärta skriker tack till er som bidrog till att jag hade en underbar student!



Men det är Unitedbloggen jag skriver i och inte till Legends of SMID.
Därför vill jag speciellt rikta det största tack som finns till Elin Wahlström och Sara Johansson för allt dem gjort för mig när det varit kämpigt, jag tänker inte sticka under stolen med att det varit just kämpigt och det vet väl de flesta om. Så ALL ära, respekt, kärlek till er! ♥ Ni är de bästa som finns i mina ögon!



snyltade bilden från Henis