thank you
Årets sista match är nu spelad för Los Galacticos, nej vi är inte Real Madrid så jag tar tillbaka det där och skriver istället att årets sista mach är spelad för Talangerna. Tyresö stod för motståndet på Tyresövallen (skrev Bollmoravallen två gånger på raken först..) och det blev tillslut 2-2 efter lite kalabalik i slutet, men så är det väl alltid när vi är i farten?
Matchen var bra fram tills det blev lite kaosartat i mitten på andra, detta i samband med att Nikis springer felvänd för att hinna upp en boll och blir (brutalt) nedknuffad med två raka armar i ryggen. Det är en gåta i sig hur HD och AD inte kunde dela ut kort för den incidenten? Utan istället fick jag dödsblicken av fröken domaren. Samtidigt som Nikis blir liggandes så försvinner Hanna Helg av planen med andningsproblem och kaoset var ett faktum, för ingen hängde med alls i svängarna. Tyresö gjorde 2-1 och efter det fick dem en fruktansvärt energi och kvitterade välförtjänt i slutet. Visserligen hade vi kunnat få in nåt mål till och då dödat matchen men sån är fotbollen.
Det sjuka med dagens match är att jag i halvtid var otroligt nöjd med domarinsatsen men på en millisekund vändes de positiva tankarna till -go to hell! Jag kände liksom att hon skulle få en massa beröm men efter knuffen i ryggen på Nikis så fortsatte bara helvetet. Nog om det...!
Säsongen är alltså över för Slagsta Tigers, fantastiska Tigers som vunnit trean och nästa år är det äntligen tvåan som gäller. Är något så fruktansvärt trött att spela division tre, av förståeliga skäl? Division tre handlar liksom inte om fotboll utan snarare om att komma levande från varje drabbning. Nästa år blir det givetvis tuffare men på ett annat sätt, mer på ett fotbollssätt. Trean är oftast aningen för mycket grisfotboll för att man ska njuta av en match och division två matcherna kommer absolut vara mer underhållande för alla på sidan och betydligt mer utvecklande för samtliga på planen.
Flickallsvenskan började bra men sedan kom en dipp, men det är en konst att hålla samma koncentration, pondus och ork under en hel säsong, speciellt om man inte är speciellt rutinerad eller van. Men "mina" damer i Slagsta Tigers har varit oerhört inspirerande i deras sätt att vara. Det är laget före jaget och sånt älskar jag. Jag är stolt över Tigers då de flesta gjort sin första säsong i en damserie och ändå levererat. De har också fått spela F17 Allsvenskan vilket betyer oerhört tuffa matcher mot Sveriges bästa. Det är strongt, riktigt strongt att rubba lag som LdB och Kristianstad.
Jag skickar den största elogen till var och en av er mina vänner, why? Jo för det tog lång tid för mig i våras att komma på att det är fotboll som är no.1. Men för varje liten stund som tillbringas med damerna så är jag lättad över att mitt hjärta lyckades få min hjärna att förstå vad som får en att må bra. Skulle mer än gärna se till så att min första riktiga träning 2011 som var i april istället var som för alla andra redan i december/januari för det innebär alltså att säsongen bara skulle vara i "halvtid", men tyvärr. Det är bara att ladda om för en ny spännande säsong med de blåa, fantastiska blåa.
United har alltså två matcher kvar, en imorgon i Lund och där skall tre vackra pinnar plockas hem. I feel it in my fingers! Älskade vänner, ta kampen och ge er inte. Ni åker inte buss en jävlans massa timmar enbart för att upptäcka Sverige och lite Danmark. Ni vet vad det är kärleken till fotbollen som vinner. Njut av sällskapet och njut av situationen. Två matcher och två vinster skulle ge en oerhört skön känsla inför kommande försäsong.
Ett stort lycka till ladies!
Jag väljer härmed att signa ut och gör det vänligt men bestämt. Vet att årets blogg varit under all kritik och jag börjar känna mig mätt på något sätt? Känner inte att det är samma "hysteri" runt Unitedbloggen längre. Antar att det är en prioriteringsfråga.
All kärlek till er kamrater
Always number 10
Matchen var bra fram tills det blev lite kaosartat i mitten på andra, detta i samband med att Nikis springer felvänd för att hinna upp en boll och blir (brutalt) nedknuffad med två raka armar i ryggen. Det är en gåta i sig hur HD och AD inte kunde dela ut kort för den incidenten? Utan istället fick jag dödsblicken av fröken domaren. Samtidigt som Nikis blir liggandes så försvinner Hanna Helg av planen med andningsproblem och kaoset var ett faktum, för ingen hängde med alls i svängarna. Tyresö gjorde 2-1 och efter det fick dem en fruktansvärt energi och kvitterade välförtjänt i slutet. Visserligen hade vi kunnat få in nåt mål till och då dödat matchen men sån är fotbollen.
Det sjuka med dagens match är att jag i halvtid var otroligt nöjd med domarinsatsen men på en millisekund vändes de positiva tankarna till -go to hell! Jag kände liksom att hon skulle få en massa beröm men efter knuffen i ryggen på Nikis så fortsatte bara helvetet. Nog om det...!
Säsongen är alltså över för Slagsta Tigers, fantastiska Tigers som vunnit trean och nästa år är det äntligen tvåan som gäller. Är något så fruktansvärt trött att spela division tre, av förståeliga skäl? Division tre handlar liksom inte om fotboll utan snarare om att komma levande från varje drabbning. Nästa år blir det givetvis tuffare men på ett annat sätt, mer på ett fotbollssätt. Trean är oftast aningen för mycket grisfotboll för att man ska njuta av en match och division två matcherna kommer absolut vara mer underhållande för alla på sidan och betydligt mer utvecklande för samtliga på planen.
Flickallsvenskan började bra men sedan kom en dipp, men det är en konst att hålla samma koncentration, pondus och ork under en hel säsong, speciellt om man inte är speciellt rutinerad eller van. Men "mina" damer i Slagsta Tigers har varit oerhört inspirerande i deras sätt att vara. Det är laget före jaget och sånt älskar jag. Jag är stolt över Tigers då de flesta gjort sin första säsong i en damserie och ändå levererat. De har också fått spela F17 Allsvenskan vilket betyer oerhört tuffa matcher mot Sveriges bästa. Det är strongt, riktigt strongt att rubba lag som LdB och Kristianstad.
Jag skickar den största elogen till var och en av er mina vänner, why? Jo för det tog lång tid för mig i våras att komma på att det är fotboll som är no.1. Men för varje liten stund som tillbringas med damerna så är jag lättad över att mitt hjärta lyckades få min hjärna att förstå vad som får en att må bra. Skulle mer än gärna se till så att min första riktiga träning 2011 som var i april istället var som för alla andra redan i december/januari för det innebär alltså att säsongen bara skulle vara i "halvtid", men tyvärr. Det är bara att ladda om för en ny spännande säsong med de blåa, fantastiska blåa.
United har alltså två matcher kvar, en imorgon i Lund och där skall tre vackra pinnar plockas hem. I feel it in my fingers! Älskade vänner, ta kampen och ge er inte. Ni åker inte buss en jävlans massa timmar enbart för att upptäcka Sverige och lite Danmark. Ni vet vad det är kärleken till fotbollen som vinner. Njut av sällskapet och njut av situationen. Två matcher och två vinster skulle ge en oerhört skön känsla inför kommande försäsong.
Ett stort lycka till ladies!
Jag väljer härmed att signa ut och gör det vänligt men bestämt. Vet att årets blogg varit under all kritik och jag börjar känna mig mätt på något sätt? Känner inte att det är samma "hysteri" runt Unitedbloggen längre. Antar att det är en prioriteringsfråga.
All kärlek till er kamrater
Always number 10
Kommentarer
Postat av: lantz
du ger mig gåshud tjejen! vilket år, tvåan nästa år är helt underbart, som vi kämpat för den.. jag är så otroligt stolt över alla. saknar er så himla mycket. har sett skollaget spela och det rycker i alla muskler kan jag säga. fortsätt med bloggen! du gör ett kanon jobb lord. massor med kärlek!
Trackback
